Annons

David Sundin
David Sundin har jobbat med reklam och humor men har på grund av omständigheter blivit pappa till ett barn(Betty) och ska nu vara hemma i ett år och lära sig hur man tar hand om det. Informera honom när han gör fel på [email protected].

Annons
 

Dagens lärdom

05.00 hör jag ett brak i trapphuset. Det låter ungefär, hinner jag tänka, som när en gammal tant ramlar omkull. Ett brak och ett litet tjut. Men jag tänker inte mer på det. Det var väl nåt annat skit. Jag försöker somna om. Efter ett tag hör jag nåt skrapljud eller vad det är. Vad fan håller de på med där ute? Sen börjar jag tänka att tänk om det kanske faktiskt var en tant som ramlat omkull. Hinner tänka ganska mycket på detta. Tänk om tanten dör? Och jag bara låg här i min säng. Jag skulle bli förhörd av polisen och säga typ jo det lät absolut som en tant som ramlade omkull men jag låg med ett febrigt barn på bröstet som jag inte ville väcka, förstår konstapeln. Och min tjej. Har kontapeln nånsin råkat väcka henne utan att det var nåt viktigt? Nej, just det.

Annons

Sen är det tyst ett tag. Jag kategoriserar in det hela under fliken ”det var nog inget” och ska precis somna om igen då jag hör ett försiktigt ”Hallå?”. Det låter som en gammal tant. En ynklig liten tantröst som försiktigt undrar om det är någon där.

”Hallå?”.

Kuken också. På med brallor, bort till ytterdörren och kolla i titthålet. Det är lite suddigt men hissdörren står på vid gavel och det ligger en massa bråte på golvet. Jag väcker Klara och säger att det ramlat en tant i trapphuset. En chansning förvisso. Sen går jag och öppnar dörren och där ligger, till min förvåning trots allt, en liten tant. Jag hinner tänka att jag var väldigt bra på att identifiera ljudet av en tant som ramlar omkull men jag hinner också tänka att jag borde kollat upp detta lite tidigare.

Det som har hänt är att hissen har stannat en halvmeter ovanför vårt våningsplan och tanten har nog inte uppmärksammat detta utan gått rakt ut i luften med sin rullator, veckans samlade post, handväska och två plastbyttor med små lappar, sudd och gummisnoddar. Klara kommer ut och vi samlar ihop hennes grejer och får henne på fötter. Ska man förresten lyfta tanter som ramlat slår det mig nu? I alla fall. Hon pekar på en dörr där hon säger att hon bor och hon säger sitt namn men namnen matchar inte så vi frågar vilken våning hon bor på och hon bor en trappa upp. In med tant och grejer i hissen och upp en våning. Klara går för att ringa efter hjälp. Jag letar efter hennes nycklar men hittar inga. Jag hittar dock ett litet armband med en tryckknapp på så jag trycker på knappen. Det börjar tjuta på andra sidan dörren. Jag letar snabbare efter hennes nycklar men de finns inte. Tänker att de kan ha ramlat ner i hisschaktet. Jobbigt. Men sen känner jag på dörren och den är öppen. Nån pratar i en högtalartelefon. Hallå? Hallå?
Hallå, säger jag rakt ut i luften. Den här damen har ramlat i trapphuset, fortsätter jag och pekar på tanten för säkerhets skull. Rösten säger att de ska skicka nån. Klara kommer tillbaka, jag säger att nån är på väg och Klara går ner till Betty igen. Tanten undrar om det är nån i badet. Jag säger att jag inte tror det. Sen går jag på tantens kommando runt och tänder i hela lägenheten och sen sätter jag henne på kanten till sin säng. Jag tar på hennes tofflor som flög av när hon ramlade men sen kommer jag på att hon kanske vill ligga ner så jag tar av tofflorna och hon säger ”Nej, det var skönt!” så hon får ha dom på.

Tanten, som kallas för Bibban ska det visa sig, undrar om det är någon på balkongen. Jag säger att jag inte tror det. Sen sätter jag mig på en stol bredvid hennes säng och Bibban börjar berätta. Om hennes man Tore som sover i köket eftersom hon väcker honom på natten. Han sover inte i köket. Jag vet det för jag var just där. Hon berättar om alla instrument Tore kan spela. Dragspel. Gitarr. Munspel. Hon har bott länge i huset. Vi enas om att det är ett fint hus. Hon har en bild på Tore från när han var ung på väggen. De har haft en stuga, han är där nu. Hon säger att hon kanske har kissat på sig. Sen kommer det en kille från något som heter Nattpatrullen och Bibban vinkar och säger ”Hej hej!” sådär glatt som bara Bibban kan.

05.40 sitter jag hemma i soffan och tänker på min morfar och att mina föräldrar ska bli gamla och att jag ska bli gammal och att Betty ska bli gammal. Och att vi kommer glömma bort allt möjligt, som att Tore inte finns mer men vi glömmer aldrig bort vilka instrument han kunde spela. Och jag tänker att jag också kanske kommer att få för mig att tidigt en morgon rasta min post och mina plastbyttor och att jag kanske också missar min våning lite och blir liggande där. Och att det verkar tråkigt.

Dagens lärdom: Snooza inte ljudet av tanter som ramlar. Mycket talar för att det är en tant som har ramlat. Tanten heter Bibban och jag ska gå upp med en blomma till henne sen.

Dela (1.24k)
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar